Självkänsla:
Behandling eller bemötande
När jag har lyssnat på olika föreläsningar, används ofta ordet "behandla", för mig låter det som jag har en sjukdom som går att fixa till. Det är väldigt lätt att känna att vi med diagnos inte duger som vi är . För min del skulle jag uppskatta om man riktade insatserna mot att "bemöta, respektera våra olikheter, fokusera på styrker och möjligheter. Vilket troligen skulle stärka självkänslan hos många, istället för som nu, våra svårigheter och brister ur normalväldens sett att se."
Jag möter många med AS, som idag helt saknar tron på sig själv och sitt eget värde. Har man en bra självkänsla ökar också möjligheterna till att använda utvecklingsmöjligheterna på ett mer konstruktivt sätt, utifrån sina egna behov och förutsättningar.
Vems behov, är det vi ser till Idag? Är det föräldrarnas behov/ önskan av att ha ett barn som är så likt ett normalt barn som möjligt? Är det inte dags att vi kastar om ordningen lite, idag ser vi funktionshindret, sedan personen bakom. Jag är inte mitt funktionshinder, jag är Gunilla, som tänker och har lite annorlunda behov. Jag vill inte bli sed för mitt funktionshinder, utan för vem jag är.
När jag fick min diagnos. Fick jag en fantastiskt bra hjälp, Att förstå vem jag är och hur jag kan påverka och styra/välja mina valmöjligheter. Det tog mig nästan 10 år innan jag insåg/ fattade att det bara är jag som kan göra dessa val.
Jag upplever att många idag får en diagnos och nästa steg är vilka praktiska insatser samhället kan bistå med. Jag tycker att man har glömt bort hjälpen till ett självständigt tänkande, att fatta egna beslut, se sin egen roll, och hur detta påverkar ens möjligheter.här i livet..
Hjälp oss att ändra fokus, möt oss för den vi är, lyft fram våra styrkor och tillgångar, låt oss känna att vi duger som vi är, det är först då som självkänslan har en chans att växa sig stark. Självkänslan är livet grund.