Självförtroende och alla dessa ord på själv…
December 2006
Självförtroende är och blir lågt av en negativ självbild och en dålig självkänsla .
Man kan lätt luras av att någon, utåt sätt visar upp ett gott självförtroende och tro att denna har en bra självkänsla.
Som så många gånger tidigare upptäcker jag att ordet ”självförtroende” används istället för ”självkänsla”, som det egentligen handlar om.
Självkänsla - är att veta att man duger som man är, sitt egen värde, ur ett jag perspektiv. Självkänslan kan skifta från olika situationer . Detta är ett mindre problem, om man har en bra självkännedom och självinsikt, om varför det är så, varför man gör visa val.
Självbild – Den inre är hur jag uppfattar mig själv. Vem jag är. hur jag skulle beskriva mig själv.
Det finns också en yttre självbild, hur jag tror att andra uppfattar mig.
När det är obalans inom detta område mår man ofta dåligt, man får en negativ självbild och en avsaknad av självkänsla. Egenvärdet saknas. Man uppfattar sig som ingen gillar än eller vad man gör.
Självförtroende - Är det man vågar. Man kan utåt sätt ha ett bra självförtroende som saknar ett egenvärde.
Det är lätt att tror att lösningen ligger i ett bra självförtroende. På sätt och viss är det så . Att man vågar göra saker, ta initiativ osv.. och många uppfattar det som ett gått självförtroende och jämställer detta, med en bra självkänsla. Och tror att man gjort framsteg.
Visst utåt sätt, men vad är detta självförtroende fylld med INGET, ofta är det bara ett inlärt beteende, som fungerar som ett skal/en mask för att göra andra nöjda.
Har man AS eller något annat NPF, är det väldigt vanligt att vår självkänsla ständigt får sig en törn,
Vi får ständigt höra:
Detta ska du väl klara av.....
Så gör inte man inte.....
Sitt ordentligt på stolen.
Ät med kniv och gaffel.
Vem har du lekt med idag?
Det ska väl inte vara så svårt …
Det är så lätt att dessa meningar slinker iväg över våra läppar, när vi är stressade, trötta och alla motgångar faller över oss som lärare förälder anhörig eller kompis… Osv. listan kan göras hur lång som helst lång.
Allt detta i all välmening, för att vi med funktionshindret inte ska uppfattas som annorlunda av andra.
Vad är det precis som vi med diagnos just fått höra och fått bekräftat? Jo, du är inte som andra, skärp dig. DU DUGER INTE som du är!!!
Därför tro jag att det är så viktigt att stärka självkänslan. Men hur gör man?
Till viss del tror jag att det handlar om att bekräfta sig själv, men också få bekräftat de där små sakerna som man oftast tar som självklara.
Lära sig att tänka positivt, se det man klarat av, istället för att se det man missande.
Sätt upp tre saker som man klarat varje dag,
SÄG DEM HÖGT inför någon annan ELLER SKRIV NER DEM.
Det kan vara samma saker varje dag.
Det kan vara små självklara saker.
Om det alltid är samma lägg till ett fjärde eller byt ut ett, för att gå vidare.
Tex:
Kom ihåg skolväskan själv.
Slog upp boken, fröken behövde inte tjata.
Räckte upp handen, när man vill säga något.
Kom ihåg att svara, på till tal.
Kom i tid osv..
Det kan vara vad som helst, något som du är nöjd med, Inget är för litet för att var nöjd med .
Detta är nog bra för alla oavsett funktionshinder eller ej, vuxen som barn